Fakta
Medelpad ligger mitt i Sverige, och gränsar mot Hälsingland, Härjedalen, Jämtland och Ångermanland. I öster Bottenhavet. Ytan är på 7 058 kvadratkilometer och gör det till Sveriges 15:de landskap ytmässigt. Största längden öst-väst är 130 km och nord-syd 85 km.

Befolkningen är (2011-12-31) på 123 800 personer, fördelade på tre kommuner; Sundsvall (96 113), Timrå (18 026) och Ånge (9 839).

Medelpad tillhör Västernorrlands län  (Y) och ligger under Härnösands stift.

Något om namnet Medelpad
Första bevarade dokumentet med namnet Medelpad är från 1257.
Namnet lär komma av formsvenskans Medhal, som betyder ”i mitten” och Pad, som betyder ”stig” eller ”vattenväg”. Detta har tolkats både som åsyftande på Sankt Olofsleden , som var en viktig vandrings- och ridled mellan Selånger och Trondheim i Norge. Men tolkats som inseglingsrännan till Sankt Olofs utskeppningshamn i Selånger. mellan landskapets två älvar, Ljungan i söder och Indalsälven i norr.

Historia

Järnåldern
De äldsta spåren av bondekultur i Medelpad har återfunnits i Tuna socken och daterats till 500 f.Kr. Över hela landskapet finns 2 600 bevarade fornlämningar. koncentrerade till de tre dalgångarna, Ljungans, Indalsälvens och Selångersåns.  Några av Norrlands största storhögar (gravhögar) finns här.

• Högoms gravfält (Selånger socken), nära Selångersån. Flera gravhögar på upp till 40 meter i diameter från 400-500 e.Kr)
  
• Kvissle-Nolby-Prästbolet (Njurunda socken), nära Ljungan. Gravhögar på upp mot 38 meter)
• Västlandet (Sköns socken) invid Alnösundet, där Indalsälven har sitt utlopp. Gravhögar till 35 meter i diametern.

Landskapet har sex kända fornborgar, troligen från omkring 500 e.Kr.

En omfattande järnproduktion skedde längs med Ljungan, vilket lämningar efter blästerugnar, slagghögar, kolningsgropar och ämnesjärn visar. Rika gravfynd från bl.a. Högomsgravarna  visar på en omfattande handel med järn.

Längs med Indalsälven bedrevs handel med skinn och päls. Handeln har varit omfattande vilket bl.a. fynd av arabiska mynt- och silverskatter från vikingatid visar.
Bl.a. finns den s.k. Stigeskatten (Indals socken) som innehöll 2-3000 vikingatida silvermynt på ca 3 kilo.

Runstenar finns längs med kusten upp till Sköns socken, de flesta från 1000-talet.

Medeltiden

Medelpad räknades ända in på 1400-talet som en del av Hälsingland och löd fram till 1374 under Hälsingelagen. Åtminstone ett exemplar av den förvarades under den tid den var gällande , fastkedjad vid kyrkväggen, i Selångers kyrka.

Tre kustnära orter fungerade som centralorter. Fogderesidens och kungsgård låg i Kungsnäs (Selånger). Prostsäte fanns vid försvarskyrkan i Skön. Stormän hade även ett säte i Kvissle/Nolby (Njurunda).

1600/1700-talet

I slutet av 1500-talet och under 1600-talet flyttade flera tusen skogsfinnar/svedjefinnar från Savolax och norra Tavastland i dagens Finland och bosatte sig bl.a. i Medelpad. Flera byar grundades vid den här tiden, speciellt vid gränserna mot Ångermanland och Hälsingland.

Norrlandskusten drabbades hårt av ryssens härjningar under 1719-1721 (de sista åren av Stora nordiska kriget). Sundsvall och att antal bruksorter anfölls, plundrades och brändes ned.

Flera större järnbruk anlades

• Galtström 1673
• Lögdö 1685
• Sörfors 1765
• Torpshammar 1797

Malmen kom främst från Stockholmsregionen. Produktionen möjliggjorde mekaniska verkstadsindustrier, t.ex

• Lindbergs metallfabrik (Sundsvalls verkstäder) 1756

Flera skeppsvarv anlades också, som

• Wifstavarfs AB 1798.

Vatten sågar hade byggts sedan 1500-talet vid vattendrag och älvmynningar, exempelvis

• Sillre såg 1663.

Lag om flottning hade införts på 1700-talets fiskeristadga. Under 1700-talet började därmed vikeshandeln att få en allt störra betydelse i Mellannorrland.

1800-talet

Industialiseringen under första halvan av 1800-talet ledde till att Storbritaniens  skogstillgångar, och britternas frihandelspolitik på 1840-talet öppnade för omfattande virkesimport från de svenska skogslänen.

Ångsågar byggdes längs Norrlandskusten, varav den första startade i Tunadal (Sköns socken) 1849. Ångsågat virke hade högre kvalitet och därmed högre pris. Ångsågarna kunde också placeras vid utskeppningshamnarna, istället för vid vattendrag, vilket reducerade transportkostnaderna.

Den kunskap som fanns sedan tidigare i området, om skogsbruk, flottning och sågverk, var viktig för skogsindustrins genombrott. Mellannorrlands kustområde kallades ”lilla Amerika”, därför att människorna valde mellan att flytta dit eller emigrera till USA. Under perioden 1850-1900 mer än fördubblades landskapets befolkning.